- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
581

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde delen - 10

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- ,58I -

excellens?» Men liksom en människa, som råkat i slagsmål,
i sin blinda förbittring äfven kan gå lös mot sina egna
vänner, så röt nu Pfuhl i arg ton till Wolzogen: »Hvad
behöfs det här för vidare förklaringar!»

Paulucci och Michaud anföllo nu Wolzogen, båda talande
franska. Armfelt samtalade på tyska med Pfuhl. Toll
afgaf sina förklaringar på ryska. Wolkonski och furst Andrei
hörde tysta, på och gjorde sina iakttagelser.

Af alla dessa personer intresserades furst Andrei mest
af den uppretade, af småsinnad själfbeundran uppblåste Pfuhl.
Denne var den ende bland alla de närvarande, som icke
önskade något för sin egen del och icke hyste fiendskap
mot någon, utan endast ansträngde sig att få den plan
gillad, antagen och utförd, som han hade arbetat fram ur
sina teorier. Han var löjlig och motbjudande genom sitt
ironiska sätt, men på samma gång ingaf han också ofrivilligt
aktning genom sitt energiska fasthållande vid sin idé.
Dessutom fanns i allas anföranden med undantag af Pfuhls ett
gemensamt drag, som man icke skulle hafva kunnat
upptäcka vid krigsråden under 1805, nämligen en visserligen
dold, men dock panisk förskräckelse för Napoleons geni.
Man antog, att allt var möjligt för Napoleon, man väntade
honom från alla håll, och med hans skräckinjagande namn
grusade den ene den andres planer. Endast Pfuhl tycktes
anse honom liksom också alla motståndare till hans plan
för en barbar. Men utom en känsla af aktning väckte
Pfuhl också medlidande hos furst Andrei. På den ton,
hofmännen anslogo mot honom, på de ord Paulucci hade
tilllåtit sig att säga till kejsaren och. på det uttryck af förtviflan,
som låg i Pfuhls eget uppträdande kunde furst Andrei förstå
hvad äfven andra visste och hvad också Pfuhl själf hade en
förkänning af, nämligen att dennes fall var nära förestående.
Trots sin själf belåtenhet och sin tyska, brummande ironi var
han därför att beklaga. Om han också sökte att dölja sina

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0585.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free