- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
592

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde delen - 12 - 13

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 592 —.

Man hade knappast börjat spela, då doktorn plötsligt
reste sig. Han hade legat vaken en god stund och hört på
hvad man sagt, men då det som yttrades icke föreföll
honom roligt, låg han stilla kvar på bänken. Han såg trött
och surmulen ut, sträckte på sig utan att helsa på officerarne
och bad dem låta honom komma fram; de hade nämligen
skockat sig i en tät klunga i det hörn, hvarest han och
hans hustru befunno sig. Han hade knappast kommit ut,
förr än officerarne brusto ut i ett skallande skratt; Maria
Henrikovna blef blossande röd öfver hela ansiktet,
hvarigenom hon blef ännu mer intagande i sina många beundrares
ögon. När doktorn kom in igen, sade han till sin hustru,
att regnet hade upphört och att de måste gå och lägga sig
i vagnen för att se till att icke alla deras saker borttogos.

»Hvad tänker ni på, doktor? Jag skall ställa dit en
skiltvakt ^ller två, om ni så vill», sade Rostov, »bara ni
stannar kvar en stund till.»

»Jag skall själf ställa mig på post!» ropade Iljin.

»Nej, mina herrar, ni ä’ utsöfda, men jag har inte fått
sofva. någonting på två nätter», sade doktorn och satte sig
bredvid sin fru för att afvakta spelets slut.

Sedan doktorn och hans fru hade gått ut, lade sig
äfven officerarne till hvila, höljde öfver sig med sina våta
kappor och försökte få sofva.

13.

Ingen af dem hade ännu hunnit somna, ehuru klockan
var tre på morgonen, då en fältväbel kom med order, att
man genast skulle marschera till byn Ostrovna.

Officerarne rustade sig i ordning under prat och skratt.
Samovaren fylldes åter med det grumliga vattnet, men
Rostov gick utan att vänta på teet till sin skvadron. Det höll
redan på att bli ljust, regnet hade nu upphört och molnen
skingrades. Det kändes något kyligt, i synnerhet som klä-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0596.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free