- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
608

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde delen - 17

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 6o8 —

léon hade med sig en million soldater och i allmänhet att
Ryssland endast genom ett underverk kunde räddas.

Den 11 juli — det var en lördag — anlände det
kejserliga manifestet till Moskwa, men det var ännu icke tryckt,
och Peter, som den dagen var på besök hos Rostovs, lofvade
att äta middag hos dem följande dag och då hafva med
sig manifestet samt den därmed förenade proklamationen,
hvilka han skulle söka förskaffa sig hos Moskwas guvernör,
grefve Rostopschin. På söndagen öfvervoro medlemmarne
af Rostovska familjen som vanligt messan i Rasumovska
palatset. Det var en het julidag.

Redan klockan tio, när Rostovs stego ur vagnen för
att gå in i kyrkan, var hettan tryckande, som det vid denna
tid på året plägar vara i en större stad. Hela Moskwas
förnäma värld, idel bekanta till Rostovs, hade infunnit sig i
Rasumovska kapellet. Detta år hade rätt många rika
familjer, som annars vanligen tillbragte sina somrar på landet,
stannat kvar i staden. En ärevördig gammal prest ofHcierade
med denna milda, saktmodiga värdighet, som utöfvar ett så
välgörande inflytande på åhörarnes sinnen. Altardörrarna
stängdes, förhänget drogs långsamt för, och där bakom
mumlade en hemlighetsfull röst några ord. Nataschas ögon
fylldes med tårar, hennes kropp skakades af nervösa
ryckningar, och hon bad:

»Lär mig, hvad jag skall göra, lär mig, huru jag skall
lefva, så att jag må blifva din, o Gud, nu och i evig tid!»

Då kom diakonen, ordnade sitt långa hår, gjorde
korstecknet för sitt bröst och började långsamt och i högtidlig
ton läsa bönen:

»Låtom oss bedja i frid till Herren! Tillsammans med
hela världen, utan åtskilnad till stånd, utan fiendskap,
förenade i broderlig kärlek!»

»Låtom oss bedja att varda upptagna i himmelens
härlighet och om våra själars förlossning!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0612.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free