- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
615

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde delen - 18 - 19

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han skulle redan för länge sedan gärna hafva inträdt i aktiv
krigstjänst, men han afhölls derifrån af flere skäl. Han var
ju för det första frimurare öch hade såsom sådan med ed
förbundit sig att verka för afskaffandet af alla krig och för
införandet af en evig fred folken emellan, och för det andra
hyste han betänkligheter mot ett sådant steg, då han såg
och hörde, huru stora massor af Moskvas befolkning i sin
nyvaknade entusiasm kröpo in i soldatrocken och predikade
patriotism, Han kände dem nämligen, och han fann allt
detta löjligt. Men hvad som mest af allt afhöll honom från
att följa sin böjelse, var den dunkla föreställning han hyste,
att han, VRusse Besuhof \ hvars tal var lika med vilddjurets,
var af, försynen utsedd att sätta en gräns för vilddjurets
makt, att han var af evighet bestämd därtill, och att han
därför icke finge företaga sig något, utan måste vänta på
det, söm komma skulle.

19.

Rostovs brukade vanligen på söndagarne se några àf
sina vänner hos sig på middag. Peter infann sig därför
något tidigare än de andra för att få rå om sitt värdfolk
ensam en stund.

Han hade detta år blifvit så korpulent, att han skulle
hafva sett oformlig ut, om han icke varit så lång och så
kraftigt byggd, att han tydligen med lätthet bar upp sin
väldiga kroppshydda.

Flåsande och mumlande några ord tyst för sig själf
steg han uppför trappan. Hans kusk hade icke frågat, om
han skulle stanna utanför och vänta, ty han visste, att
grefven vanligen stannade länge kvar, när han var hos
Rostovs.

Betjänterna skyndade fram med glada miner för att
befria honom från hatt, käpp och kappa, som han enligt
klubbsed alltid lemnade i tamburen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0619.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free