- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
616

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde delen - 19

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 6o6 —

Den första af familjen, som han fick sikte på, vår
Natalia, men ännu långt förr än han såg henne, hade han,
under det han i tamburen lade af sig kappan, hört henne
sjunga i salen. Då han visste, att hon allt sedan sin
sjukdom icke hade brukat sjunga, blef han nu lika förvånad som
glad öfver att höra hennes klangfulla röst. Han öppnade
tyst dörren och såg nu Natalia, klädd i en lilafärgad
klädning, gå af och an i sälen sjungande. Just som han kom
in, började hon från andra ändan af rummet gå baklänges
mot det ställe där han stod; härvid råkade hon vända litet
på hufvudet, blef honom varse, rodnade och kom hastigt
emot honom.

»Jag tänker börja försöka sjunga igen», sade hon; »det
är ändå någon sysselsättning», tillade hon liksom för att
ursäkta sig.

»När man har en så vacker ...»

»Hvad jag är glad öfver, att ni kommit! Jag känner
mig så lycklig i dag!» sade hon med en liflighet i ton och
sätt, som Peter icke på länge hade sett hos henne. »Vet
ni, att Nikolai har fått Georgskorset. Jag är riktigt stolt
öfver honom.»

»Skulle jag inte veta det — det är ju jag, som har
skickat er dagrapporten! — Men nu skall jag inte störa er
längre», tillade han och ämnade aflägsna sig, men Natalia
höll honom kvar.

»Tycker ni, att det är orätt att jag sjunger, grefve Peter?»
frågade hon, rodnande lätt och seende upp till honom.

»Nej, hvarför skulle det vara orätt? Tvärtom! Men
hvarför frågar ni mig?»

»Jag vet det inte själf»,- svarade Natalia hastigt, »men
jag vill inte göra någonting, som inte ni tycker om. Jag
har ett så oinskränkt förtroende till er. Ni kan inte veta,
huru mycket värde jag sätter på ert omdöme och huru
mycket ni har gjort för mig?» Hon talade fort, utan att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0620.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free