Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde delen - 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 618 —’
ämnade, utan att svara på hans frågor, gå in i salongen,
men Petja hakade sig fast vid hans arm och höll honom
kvar för att tilltvinga sig hans uppmärksamhet.
»Men kan ni då icke säga mig, Peter Kirillitsch, om
ni har gjort någonting för mig — om ni har fått svar?»
bad Petja. »Till er sätter jag hela mitt hopp.»
»Jaså, det var sannt ... du vill bli husar ... jo, jag
skall höra mig för i morgon ...»
»Se god dag, min käre vän», sade i detsamma gamle
grefven, som nu kom Peter till mötes. »Har ni med er
proklamationen, som ni lofvade? Min kära grefvinna har
varit i kyrkan i dag och hörde den der riya bönen . .. den
skall vara mycket vacker, säger hon.»
»Jo, jag har proklamationen med mig», svarade Peter.
»Kejsaren kommer hit i morgon ... ett extra ordinarie
adelsmöte skall hållas och ... tio man på tusen komma att
ut-skrifvas. Men jag får gratulera. ,, .»
»Ja, Gud vare lof! Nå, har ni hört något nytt från hären?»
»De våra ha ytterligare retirerat, man säger ända till
Smolensk», svarade Peter.
»Herre Gud, så bedröfligt!» utbrast grefve Rostov. »Men
proklamationen . . . hvarest har ni den?»
»Proklamationen! Ja, visst ja!» och Peter sökte i alla
fickor efter papperen, men kunde icke finna dem; under
hans ifriga sökande kom grefvinnan in, och han kysste henne
på handen, samtidigt kastande en orolig blick åt dörren, i
hopp att Natascha skulle komma in . . . kanske hon kunde
hjälpa honom på något sätt att finna papperen.
»Besynnerligt . . . jag vet inte . . . men jag tog dem ju ändå med
mig . . . kan inte förstå det här», mumlade han halfhögt.
»Ni har väl tappat bort dem som vanligt igen», sade
grefvinnan.
I detsamma kom Natalia in; man kunde se, att hon
hade gråtit, men också att det hvarken varit tårar af sorg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
