Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde delen - 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 620 —’
»Nåå, grefve Peter Kirillitsch, när nu landstormen
uppbådas, blir väl också ni tvungen att stiga till häst?» vände
sig grefven frågande till Peter.
Peter, som under hela middagen suttit tyst och
försjunken i tankar, såg på grefve Rostov, som om han icke
hade förstått hvad denne sade.’
»Om jag går ut i kriget?» frågade han — »nej, jag
duger inte till soldat — det ser ni väl. Och inte har jag
någon lust för militäryrket heller. ...»
Sedan man ätit, slog sig gamle grefven ned i en
bekväm länstol och antagande en högtidligt allvarlig min, bad
han Sonja läsa upp proklamationen för dem. Sonja läste:
»Till vår första residensstad Moskva!
Med en stor härsmakt har fienden inträngt i det ryska
riket och hotar att ödelägga vårt älskade fädernesland, o. s. v.»
Sonja bemödade sig att lägga in så mycken kraft och pathos
i sin späda stämma, som det var henne möjligt, och gamle
grefven lyssnade till orden med slutna ögon, då och då
dragande en djup suck. Natascha såg än på sin fader, än
på Peter; denne senare kände, att hennes blickar hvilade
på honom, och han såg därför icke upp. Grefvinnan
skakade oupphörligt på hufvudet med ett sorgset och ogillande
uttryck i ansiktet, ty af proklamationens många ord drog hon
en enda slutsats, och det var, att ännu på länge de faror
icke skulle upphöra, som hotade hennes sons lif. Schinschin
spetsade munnen till ett spefullt leende, och man kunde se, att
han vid första uttryck, som därtill kunde gifva honom
anledning, ärnade komma fram med någon sarkastisk anmärkning.
När Sonja kom till det ställe, hvarest det talades om
de faror, som hotade det ryska riket, om de förhoppningar
kejsaren satte till sin goda stad Moskva och särskildt till dess
af ålder för sin trohet mot kejsare och rike berömda adel,
började hennes röst att darra. De sista orden i uppropet
lydde sålunda:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
