- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
622

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde delen - 19

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 622 —’

»Där ser ni nu frukten af ert dumma prat!» sade hon.

Grefvens rörelse hade med ens lagt sig.

»Jo, du vore mig just en präktig soldat!» sade han.
»Tyst med sådana galenskaper 4 . . du skall studera först.»

»Nej, det är inga galenskaper, pappa. Obolenski är
yngre än jag, och han skall gå ut i kriget. Det går inte
alls att läsa för mig nu ... nu, då fäderneslandet är i fara ...»

»Gå din väg . . . jag vill icke höra sådana dumheter!»

»Men pappa har ju själf sagt, att vi alla skulle offra ...»

»Tyst, Petja!» röt grefven till med en bekymrad blick
på sin hustru, som blek och darrande stirrade på sonen.

Han reste sig, tog papperen och sade till Peter:

»Hvad tycker ni . . . ska’ vi gå in till mig och få oss
en pipa på maten?»

Men Peter var förvirrad och förlägen, och därtill voro
Nataschas ögon skuld; han hade aldrig förr sett dem så
klara och strålande, och oupphörligt voro de riktade på honom
med ett mer än vänligt uttryck.

»Nej, tack så mycket, jag tänker fara hem ...»

»Hvad för slag! Fara hem redan! Ni tänkte ju stanna
kvar hos oss hela aftonen. ... Vi se er så sällan hos oss
nu för tiden. . . . Den där», sade grefven och pekade helt
naivt på Natascha, »den där är aldrig glad annat än då ni
är hos oss.»

»Nej, jag hade glömt. . . jag måste nödvändigt hem . ..
det är några affärer ...» sade Peter brådskande och
stammande.

»Nå så välkommen tillbaka snart igen då!» sade
grefven och lämnäde rummet.

»Hvarför lämnar ni oss? Hvarför är ni så förstämd?»
frågade Natalia med en forskande blick på Peter.

»Emedan jag älskar dig», hade han velat säga, men
han sade det icke; han vågade icke se på henne.

»Därför att . . . att det är bättre för mig, att jag inte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0626.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free