- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
629

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde delen - 21

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

alla sina många bekanta, kom äfven fram till gruppen med
en min, som visade att han var mycket belåten med hvad
som sades. Med en djup, välljudande röst, som dock
erinrade om, att dess egare var van att kommendera och
något svag för bordets njutningar, yttrade sjöofficeren bland
annat:

»Hvad angår det oss, att invånarne i Smolensk hafva
föreslagit kejsaren att utskrifva landtvärnet? Skola de
före-skrifva lagar för oss? Om Moskva-guvernementets adel anser
det nödigt att gifva ett uttryck .åt sin underdåniga
tillgifvenhet, finnes det väl andra medel att lägga detta i dagen.
Vi ha icke glömt land t värnsuppbådet 1807 . . .. de enda,
som blefvo feta af det, voro tjufvarne och skälmarne.»

Den gamle grefven nickade med ett blidt leende.

»Jag vill bara fråga er, om landtvärnet har gagnat
staten något? Icke alls! Men hela vår statshushållning har
kommit i oordning genom dess uppbådande. Bättre vore
då ännu en rekrytutskrifning, ty annars kommer en hel
mängd slödder in i armén, som hvarken ä| bönder eller
soldater. Vi adelsmän skona oss icke, vi draga själfva
mangrant ut i fält, om han bara säger ett ord, och vi kunna
alla dö för vår herre och kejsare», slöt sjömannen sitt i
liflig ton hållna tal.

Den gamle grefven skrattade högt af belåtenhet och gaf
en knuff åt Peter, som just ämnade säga några ord. Men
han hade knappast öppnat munnen, förr än en gammal
tandlös senator med ett uttrycksfullt ansikte tog till orda
med låg men tydligt förnimbar röst.

»Jag antager, min ärade herre, att vi hafva
sammankallats hit icke för att kritisera och döma om, hvilketdera
som för närvarande är mera gagneligt för staten, landtvärn
eller rekrytering, utan att vi äro kallade för att lemna ett
svar på det upprop, hans majestät kejsaren i nåder har
behagat utfärda. Att döma om hvad som är bättre: rekrytering

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0633.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free