- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
631

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde delen - 21

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 631 -

kejsaren, och för det andra kan kejsaren, om han så vill,
underlåta att svara, äfven om den ryska adeln hade denna
rätt. Våra truppers rörelser äro så beroende af fiendens, att
någon upplysning om deras styrka på hvarje ställe icke
kan ...»

En man af medellängd, omkring fyrtio år gammal,
hvilken Peter förut ofta hade sett bland zigenarne och som
var känd för att spela falskt, men som nu i sin uniform såg
ut som en annan människa, kastade sig nu också öfver
Peter, afbrytande Adraxin:

»Nu är det inte tid att resonncra, nu är det fråga om
att handla, ty vi hafva krig i Ryssland. Fienden har kommit
för att tillintetgöra Ryssland, skända våra fäders grafvar och
röfva från oss våra kvinnor och bara.» Här slog han sig
för bröstet med en teatralisk åtbörd. »Men vi skola alla
mangrant resa oss — alla gå vi man ur huse i döden för
vår fader tsaren!» ropade han med skallande röst och
blod-sprängda Ögon, och flera röster tillropade honom sitt bifall.
»Ja, vi ryssar spara icke vårt blod, när det är fråga om
att försvara vår tro, tronen och fäderneslandet. Men bort
med alla svärmerier, om vi äro fäderneslandets äkta söner;
vi måste visa Europa, huru Ryssland försvarar Ryssland»,
skrek adelsmannen.

Peter ville svara honom, men han förmådde icke få
fram ett enda ord. Han anade, att hans ord skulle finna
mindre gehör än adelsmannens. Han ville säga, att han
icke ämnade undandraga sig hvad offer det än vore, vare
sig det vore fråga om penningar eller hans egen person
eller hans underhafvande, men att man först måste känna
förhållandena, innan man kunde vidtaga några åtgärder för
att hjälpa. Det var honom dock omöjligt att nu kläda dessa
tankar i ord.

Flere af de närvarande talade och skreko nu om
hvarandra, så att gamle grefven knappast hann med att nicka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0635.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free