- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
632

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde delen - 21

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 632 -

sitt bifall till hvar och en af dem. Och det var icke nog
med att man icke lät Peter få komma till ordet igèn, utan
màn slungade ut en mängd tillmälen mot honom, knuffade
honom, undflydde honom, som om han varit en allas
gemensamma fiende. Orsaken härtill var väl icke så mycket
det, som han hade sagt, ty många talare hade redan
uppträdt efter honom, och hans yttrande var väl till största
delen redan glömdt, utan den att man ville hafva ett
föremål för sitt hat lika väl som för sin kärlek. Peter utsågs
genom en tyst öfverenskommelse till syndabock.

Många talare uppträdde efter den ifrige adelsmannen,
de flesta i samma ton som han, men en och annan fanns
äfven som yttrade sig på ett vackert och originelt språk.

Nu uppträdde utgifvaren af »Ryska Budbäraren», Glinka;
då man kände igen honom, började man allmänt ropa:
»Glinka, Glinka! Tyst! Hör, Glinka talar!» Han yttrade
att »helvetet måste bekämpas med helvetet» och att han
hade sett ett barn, som hade skrattat vid åskans dundrande
och blixtarnes sken, men att de icke finge vara som det
barnet.

»Ja, ja, så är det!» ropade man instämmande från de
bakre lederna.

Nu trängde man sig fram till stora bordet, vid hvilket
en del äldre ordensprydda herrar hade slagit sig ned. Den
ene efter den andre uppträdde och talade, men ibland
talade också två eller flera samtidigt. Andra stodo och
funderade, sökande efter någon ny tanke, som de kunde få
föra till torgs. De gamle herrarne, som ’alla voro Peter
bekanta, sutto där och sågo än på den ene, än på den
andre, men på deras ansikten var ingen tanke att läsa annat
än att där var mycket för mycket varmt.

Peter, som kände sig mycket upprörd, försökte ännu
en gång att göra sig hörd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0636.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free