- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
656

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde delen - 3 - 4

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 656 —’

sken på de omkringståendes bleka och uttröttade ansikten.
Men mannen med frisrocken lyfte armarne och ropade:

»Hurra, hurra! Raska tag nu, gossar!»

»Det är egaren själf», hörde man de omkringstående säga.

»Laga -nu», sade furst Andrei till Alpatitsch, »àtt du
noga utträttar allt hvad jag har sagt dig.»

Och utan att säga ett ord till Berg, som hade stannat
kvar bredvid honom, red han in på en sidogata.

4.

Från Smolensk drog sig den ryska hären allt längre
och längre tillbaka, hack i häl förföljd af fienden. Den 10
augusti marscherade det regemente, som furst Andrei
kommenderade, förbi den biväg, som från stora landsvägen
ledde till Lysygora.

I mer än tre veckor hade det rådt en stark hetta, och
ehuru dagligen moln drogo upp på himmelen, undandolde
de dock aldrig solen, och aldrig föll en droppe regn ens.
På aftnarne blef himmelen åter alldeles klar, så att solen
gick ned som i en bädd af rödbruna dunster. Endast
daggen om nätterna uppfriskade något den försmäktande
jorden. Den säd, som ännu var oskuren, brändes upp, och
kornen föllo ur axen. Kärren upptorkades och boskapen,
som på de af solen förbrända ängarne icke fann något bete,
bölade af hunger och törst. Endast i skogarne var det
något svalare om nätterna^ så länge daggen föll.

På landsvägarne, där trupperna tågade fram, var det
icke svalt ens om nätterna, om också vägen gick genom
skog, och det nästan fotstjocka landsvägsdammet hade daggen
icke förmåga att genomtränga och binda. I daggryningen
bröt man upp; trossen och artilleriet gingo på midten af
vägen, hvaremot fotfolket tågade på sidorna i det brännheta,
kväfvande dammet. Det lade sig i tjocka massor öfver allt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0660.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free