Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde delen - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 670 —’
»Vi veta, att ni har med er en viss Napoleon, som
har besegrat hela världen, men med oss kommer det inte
att gå så lätt.»
»Kosackens svar kom kejsaren att skratta», skrifver Thiers.
Kejsaren red några steg under tystnad, men så vände
han sig skrattande till Berthier och sade, att han hade lust
att se, hvilken verkan det skulle hafva på denna steppernas
son, om han finge veta, att den, med hvilken han talade,
var kejsaren själf, samme kejsare, som hade låtit inrista sitt
segerrika namn på pyramiderna.
Då man meddelade Lavruschka den märkliga
upplysningen, begrep den inpiskade kosacken genast, att detta
hade gjorts, emedan Napoleon väntade, att han skulle blifva
som förlamad af häpnad, och han spelade sin roll ganska
väl. Han blängde med ögonen och antog samma förskrämda
min, som han alltid var van att visa, då han till straff för
någon förseelse skulle erhålla prygel.
»Knappast hade tolken sagt detta», skrifver Thiers,
»förr än kosacken, gripen af ett slags stelkramp, icke
förmådde få fram ett ord mera utan endast stirrade på denne
eröfrare, hvars namn hade trängt fram till honom, ända till
österns aflägsna stepper. Hela hans meddelsamma
talträngd-het var med ens försvunnen och hade lemnat rum för en
naiv och stum förvåning. Napoleon befallde, att man skulle
gifva honom en gåfva och släppa lös honom, likt en fågel,
som man åter släpper ut på de fält, som sett honom födas».
Napoleon red vidare, försänkt i tankar på detta Moskva,
som så helt upptog hans fantasi, men »fågeln, som man
åter släppt ut på de fält, som sett honom födas»,
Lavruschka, återvände till förposterna, grubblande öfver hvad
han hade att berätta för sina kamrater. Det var honom
naturligtvis icke nog att tala om den enkla sanningen. Han
kom fram till sitt regemente på aftonen, just i detsamma
Nikolai Rostov steg till häst för att med Iljin företaga ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
