- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
671

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde delen - 6 - 7

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 67I m

ströftåg i den omgifvande tratten. Lavruschka fick
befallning att genast skaffa sig en annan häst och följa dem.

7.

Prinsessan Maria befann sig icke i Moskva och utom
all fara, såsom furst Andrei trodde. När Alpatitsch kom
tillbaka från Smolensk, hade gamle fursten plötsligt vaknat
som ur en dröm. Han lät landtstormen sammankomma ur
byarne och beväpnade den, Därpå skref han ett bref till
öfverbefälhafvaren, hvari han underrättade honom om att
han, en af den ryska härens äldsta generaler, befunne sig
på Lysygora, att han ämnade stanna kvar på Lysygora och
försvara det till sista man, öfverlemnande åt
öfverbefälhafvaren att efter dennes godtfinnande vidtaga några åtgärder
till Lysygoras försvar eller icke. För sitt husfolk förklarade
han likaledes högtidligt, att han ämnade stanna kvar på
Lysygora. Däremot skulle hans dotter taga den lille fursten
med sig till Bogutscharovo, och han träffade genast
anordningar för hennes resa; Desalle skulle vara henne följaktig.
Skrämd af denna sin faders feberaktiga verksamhet, efter
hans förra dåsiga likgiltighet och sorglöshet, kunde
prinsessan Maria icke besluta sig för att lemna honom ensam,
och för första gången i sitt lif tillät hon sig att vara honom
ohörsam; hon vägrade att resa. Denna hennes vägran hade
till följd en ytterst häftig och obehaglig scen. Den gamle fursten
öfverhopade henne med de förfärligaste förebråelser. Hon hade
förgiftat hela hans lif, gjort honom oense med hans son och
på ett afskyvärdt sätt förtalat honom, skrek han, hon skulle
genast lemna hans rum och fick sedan göra livad hon ville;
han kände henne icke längre, och hon fick icke mer visa
sig för hans ögon. Prinsessan Maria var glad öfver, att
hon icke med våld sattes i en vagn och bortfördes, och hon
såg däri ett tecken till, att han i sin själs innersta var
belåten med hennes beslut att stanna kvar hos honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0675.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free