Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde delen - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 77 —’
som om han bemödade sig att samla sina tànkar och säga
något. Det var dock omöjligt att gissa sig till, hvad det
, var som låg honom så på hjärtat, om det var
familjeförhållanden eller den allmänna politiska ställningen. Enligt
läkarens utsago hade denna furstens oro ingenting att betyda,
då anledningen till densamma endast, var att söka i hans
fysiska befinnande. Men prinsessan Maria, som såg, att
hans sinnesoro alltid tilltog i hennes närvaro, stärktes däraf
i sin förmodan, att det var någonting, som han ville säga
till henne. Det var tydligt, att han led både till kropp och
själ och att det icke fanns något hopp om hans
tillfrisknande. Att föra honom därifrån var icke att tänka på, ty
hvad skulle man väl kunnat göra, om han dött under vägen.
»Vore icke slutet bättre än detta tillstånd?» tänkte
prinsessan Maria, under det hon dag efter dag och natt
efter natt vakade hos honom. Till sin förskräckelse kunde
hon icke dölja för sig, att alla hennes förhoppningar, som
hon under så många år hade glömt, plötsligt åter vaknade
till lif, att hon tänkte på ett oberoende lif, fullt af en för
henne hittills okänd glädje och fritt från det faderliga
tyranniets ok. Om hon också försökte att jaga dessa tankar på
flykten, återkommo de ändock beständigt. Att äfven hon
en gång skulle kunna få älska, hlifva älskad och njuta
äktenskapets glädje, föresväfvade ständigt hennes fantasi, om
hon ock fasade för sådana tankar som för en frestelse af
den onde. Bönen var i sådana stunder hennes enda
skyddsvapen, och till den och till helgonen tog hon ofta sin
tillflykt, men det var så många tankar af olika slag, som
stormade in på henne, att hon icke alltid fann ord till sin bön
och ännu mera sällan tröst af den.
Med tiden blef det äfven farligt att stanna på
Bogut-scharovo, då rykten kommo från alla håll om fiendens
an-ryckande. I en by, som låg endast ungefär en och en half
mil därifrån, hade godsegarens hus redan utplundrats af
Krig och fred. 43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
