- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
675

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde delen - 7

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

g 675 -

dessa förfärliga, brottsliga frestelser, det föreföll henne på
samma gång glädjande och outsägligt pinsamt.

»Nå, kom nu!» upprepade läkaren.

Prinsessan Maria gick in i faderns rum och trädde
fram till sängen. Där låg han i halfsittande ställning
genom att man stoppat upp kuddar bakom ryggen på honom.
Hans händer voro så små och afmagrade, att man såg hela
det blåa ådernätet genom skinnet, det venstra ögat var
oroligt riktadt rakt framåt, och i det högra ryckte det
spasmodiskt; hvarken ögonbryn eller läppar rörde sig. Prinsessan
Maria lutade sig ned och kysste hans hand, men han
fattade hennes hand med sin venstra hand och tryckte den
så hårdt, att man däraf kunde förstå, huru länge och ifrigt
han hade väntat på henne. Så skakade han hennes hand
häftigt, och det ryckte till starkt i hans läppar och
ögonbryn.

Hon såg förskräckt på honom, försökande att gissa sig
till, hvad det kunde vara, som han önskade. Sedan hon
hade flyttat sig närmare intill honom, så att hans venstra
öga kunde se in i hennes ansikte, blef han lugnare och låg
så några sekunder alldeles stilla med blicken riktad på
henne. Så började hans läppar och tunga att röra sig, och
han stammade fram några otydliga ord, med ett skyggt och
bedjande uttryck i ansiktet; det syntes tydligt, att han var
rädd, att hon icke skulle förstå honom.

Prinsessan uppbjöd hela sin förmåga för ätt kunna
uppfatta hvad han ville säga, men de barnsligt lallande ljud
hans tunga frambragte tvungo henne att sänka ögonen för
att kunna kväfva de snyftningar, som hotade att spränga
hennes bröst. . Han sade upprepade gånger ett och
detsamma, men hvad det var kunde prinsessan omöjligt uppfatta.
Slutligen trodde sig doktorn förstå, att han frågade, om hon
var rädd, och han upprepade detta högt, så att den sjuke
skulle höra det, men denne skakade nekande på hufvudet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0679.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free