Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde delen - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.r— 678 —
att förstå hvad hän sade; så bad hon honom stiga in i
matsalen och bjöd honom på frukost; men själf var hon för
orolig för att kunna sitta stilla vid bordet, hon bad honom
om ursäkt och skyndade till furstens rum. Läkaren mötte
henne i dörren.
»Ni får icke komma in, prinsessä ... gå er väg, gå!»
sadè han i befallande ton.
Hon gick åter ut i trädgården och satte sig vid
dammen. Från huset kunde man icke se henne där. Hon
visste icke huru länge hon hade suttit där, då hon plötsligt
väcktes ur sina drömmar af steg, som närmade sig på den
grusade gången. Det var Dunjascha, hennes kammarjungfru,
som man hade skickat efter henne.
»Kom!» ropade denna, »fursten . . .»
»Genast, genast», svarade prinsessan Maria och sprang
tillbaka till byggnaden.
»Prinsessa», sade läkaren, som inväntade henne vid
ingången, »Guds vilja har gått i fullbordan. Försök att vara
lugn!»
»Det är icke sant! Låt mig komma in!» ropade hon
utom sig.
Läkaren försökte hålla henne tillbaka, men hon trängde
sig in förbi , honom.
»Hvarför försöker man att hålla mig tillbaka? Hvarför
se alla så uppskrämda ut?» frågade hon sig.
Hon kom in i faderns rum. Hennes gamla amma och
några andra kvinnor, som stodo omkring sängen, gingo åt
sidan, då de sågo henne komma, och nu blef hon varse
den dödes stränga, men lugna ansiktsdrag.
»Nej, det är icke möjligt!» ropade hon. »Han är
icke död . . . han kan icke vara död!»
Bekämpande sin rädsla och ångest gick hon fram till
sängen och tryckte sina läppar mot hans kind. Men hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
