- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
686

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde delen - 8

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

• — 686 —

»Jag anser, att det vore bäst, om vi vände oss till
denne general», sade m:llë Bourienne; »jag är öfvertygad
om, att man kommer att visa er all tillbörlig aktning.»

Prinsessan läste papperet, och det ryckte till
konvulsiviskt i hennes ansikte.

»Af hvem har ni fått det här?» frågade hon.

»Man. har sannolikt hört, att jag har ett franskt namn»,
svarade sällskapsdamen rodnande.

Prinsessan reste sig och gick, tagande med sig
proklamationen, in i furst Andrefs arbetsrum.

»Dunjascha!» sade hon, »skicka hit Alpatitsch, Dron
eller hvilken som helst, och säg till mille Bourienne, att hon
icke får komma hit — jag vill vara ensam. Vi måste resa,
vi måste resa genast!»

Hvad skulle furst Andrei säga, om han finge höra, att
hon, dottern till en furst Bolkonski, skulle begära skydd af
en general Rameau! Hon ryste af afsky, och den kränkta
stoltheten kom henne att ömsom rodna och blekna. I
fantasien utmålade hon för sig alla de förödmjukelser och
obehag hon skulle hafva att utstå. »Fransmännen slå sig ned
i detta hus; den där general Rameau tar furst Andreis
arbetsrum i besittning för sin räkning, han gräfver igenom
och läser furst Andreis bref för sitt nöjes skull; m.ile Bour
rienne gör les honneurs, och åt mig anvisa de af nåd en
liten vrå. Soldaterna skola skända min faders nyss redda
graf, taga därifrån korset och kransarne, berätta för mig om
sina segrar öfver ryssarne, visa ett låtsadt deltagande i min
sorg . . .»

Hon gick upprörd af och an på golfvet, obeslutsam om,
hvem hon skulle fråga till råds och öfvervägande, huruvida
hon borde sätta tro till mille Bouriennes uppgifter eller icke.
Alpatitsch var icke hemma; han hade farit till polismästaren.
Hon lät kalla till sig byggmästaren, men när denne kom
med sömndruckna ögon, mumlade han endast några intet-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0690.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free