- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
691

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde delen - 9

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

• — 691 —

tydelse. Var det nyfikenhet, ödmjukhet, tacksamhet,
ängslan eller misstanke?

»Vi tacka ers nåd så mycket, men herrebröd vilja vi
icke ha», sade en af de bakom stående.

»Hvarför icke?» frågade prinsessan.

Ingen svarade, men prinsessan Maria märkte, att alla
slogo ned ögonen, så snart de mötte hennes.

»Säg, hvarför vill ni inte?» återtog hon, men de tego
fortfarande. Denna tystnad gjorde prinsessan Maria något
förlägen. Till sist vände hon sig till en liten gubbe, som
stod i hennes närhet, stödd mot sin staf.

»Hvarför svarar ni mig icke? frågade hon honom.
»Tala, om du har någonting att säga mig. Jag skall göra
allt hvad jag kan för er.»

Han bugade sig djupt och mumlade:

»Du behöfver ingenting lofva oss eller skänka oss . . .
Vi vilja icke hafva din spanmål. Du vill, att vi skola lämna
allt i sticket här och fara härifrån, men det gå vi icke in på.
Far du ensam 1»

Och nu lade prinsessan åter märke till, att allas
ansikten hade ett och samma uttryck, men hon såg nu också,
att det icke var ett uttryck af nyfikenhet eller tacksamhet,
utan af förbittradt trots.

»Ni har säkert icke förstått mig», sade hon med ett
sorgset leende. »Hvarför vill ni icke fara härifrån? Jag
lofvar ju att bekosta resan för er och att sörja för ert
uppehälle på det nya stället. Om ni stannar kvar här, skall
fienden alldeles plundra ut er . . .»

Hon öfverröstades af hopens mummel och rop.

»Nej, vi gå inte in på det . . . må fienden plundra
oss! . . . Vi vilja inte ha din spanmål!»

Prinsessan sökte att fä någon enda af dem att möta
hennes blick, men allas ögon undveko henne, och hon började
känna sig ängslig till mods.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0695.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free