- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
692

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde delen - 9 - 10

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 692 —

»Ni ser nu, hvad hon har utfunderat åt oss! . . . Hon
skulle väl vilja ha in oss på tukthuset allesamman! ... Nej,
vi vilja icke ha hennes säd!» skreko bönderna om hvarandra.

Förvånad och orolig lämnade prinsessan Maria dem och
gick upp mot huset. Hon upprepade ännu en gång sin
befallning till Dron, att morgonen därpå hästar och vagnar
skulle vara färdiga till hennes afresa, därpå gick hon in på
sitt rum för att få vara ensam med sina tankar.

10.

Prinsessan Maria satt länge vid det öppna fönstret och
såg ut i natten. Från byn trängde böndernas larm och
rop till hennes öron, men hon gaf icke akt därpå. Hon
hade nu endast tanke för sin sorg och sin öfvergifna
belägenhet, som tvang henne att handla på egen hand.

Vid midnatt tystnade larmet efter hand, en tupp gol,
och bakom lindarna steg fullmånen upp. Öfver godset och
byn låg en djup tystnad.

Bilder från det förgångna drogo efter hvarandra förbi
hennes själs ögon — hennes faders sjukdom, hans sista
stunder — men hon undvek ängsligt att tänka på hans
död, då hon nu under nattens tysta timmar icke kände sig
ega nog kraft att mana fram för minnet alla de dystra
enskildheterna. Men alla de öfriga tankebilderna framstodo
för henne med en sådan noggranhet och klarhet, att det
var, som om hon på nytt hade upplefvat allt igen. Än
tänkte hon på det ögonblick, då fadern träffades af första
slaganfallet och man bar honom från trädgården in i huset,
under det han med stapplande tunga sökte pressa fram
några ord och såg på henne med orolig och skygg blick.

»Han ville redan då säga mig, hvad han först på
dödsdagen kunde uttala», tänkte hon. »Under hela sin
sjukdom låg han och tänkte på det.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0696.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free