- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
734

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde delen - 19

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 734 —5

hand underrättade ers höghet, hade ni kunnat jaga bort mig
eller säga mig, att saken redan Var känd.»

»Ja ... ja!» sade Kutusov.

»Men jag sade mig också, att om jag hade framgång,
gjorde jag mitt fädernesland en tjänst, och för det är jag
beredd att gifva mitt lif. Om ers höghet behöfver en man,
som inte är rädd om skinnet, så ber jag er tänka på mig.»

»Ja ... ja!» svarade åter Kutusov, men han såg på
Peter med ett godmodigt leende.

I detsamma kom Boris med en hofmans smidighet och
ställde sig bredvid Peter, låtsande fortsätta ett påbörjadt
samtal med denne.

»Som ni ser, grefve Besuchov, hafva landtstormsmännen
tagit på sig rena hvita skjortor för att förbereda sig till döden.
Är det icke hjältemodigt?»

Boris hade tydligen uttalat dessa ord i afsikt att de
skulle höras, och hans beräkning slog icke fel; Kutusov
frågade honom, livad han hade sagt om landstormen, och Boris
upprepade sina ord.

»Ja, det är ett oförlikneligt folk», sade Kutusov.
»Oförlikneligt!» mumlade han ännu en gång. »Såå, ni vill alltså
lukta krut?» frågade han Peter. »Ja, det är en angenäm
lukt! Jag har den äran att höra till er fru gemåls
beundrare . . . huru befinner hon sig? Mitt kvarter står till er
tjänst.» Och som ofta fallet är med gammalt folk, såg han
sig omkring med en tankspridd blick, som om han hade
glömt, hvad han skulle säga- eller göra. Men så tycktès han
plötsligt hafva funnit hvad han sökte, och vinkade till sig
Andrei Kaisarov, en broder till hans adjutant.

»Huru var det de där verserna af Marin lyda? Läs
upp dem för mig?»

Kaisarov läste upp dem, och Kutusov nickade leende
takten till dem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0738.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free