- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
746

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde delen - 22

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 746 -

Han begrep denna latenta kraft, såsom det heter i fysiken,
hvilken bodde hos alla dessa människor, som han hade sett,
och den kraften utgjorde för honom förklaringen, hvarför
alla dessa människor så lugnt, nästan så lättsinnigt gingo
döden till mötes.

»Nej, inga fångar mer», fortfor furst Andrei, »ensamt
det skulle helt och hållet förändra krigets art och göra det
mindre tungt att bära. Men nu leker man bara krig —
ja, just så är det: vi äro för ädelmodiga. Detta ädelmod,
denna finkänslighet gör oss lika ett fruntimmer, som blir
illamående, om hon ser en död kalf, emedan hon har så
känsliga nerver, att hon inte tål att se blod, men som dock
med största aptit äter kalfköttet, när det serveras henne
med en välsmakande sås. Allt prat om humant
krigförings-sätt, ridderlighet, parlamentärer, mildhet mot de olycklige
o. s. v. är bara dumheter. Jag har sett denna ridderlighet
och detta parlamentärväsende 1805. Vi hafva bedragit
andra, och vi hafva låtit andra bedraga oss. Man plundrar
andras hus och man tillverkar falska sedlar och — hvad
som är det värsta af allt — man dödar våra barn och deras
fäder, och då talar man ändå om ett humant
krigförings-sätt och om fiendens ädelmod! Nej, vi skola inte göra några
fångar, utan hugga ned dem allesamman! På lif och död!
Den som har lidit så mycket som jag ...»

Furst Andrei, som alltid hade tänkt, att det var honom
likgiltigt, om Moskvä intogs eller icke, tystnade med ens;
han var så häftigt upprörd, att det kändes, som om strupen
snördes tillsammans på honom. Han gick några gånger
tyst fram och tillbaka, hans ögon glänste i feberglöd och
det ryckte i hans läppar. När han något hunnit bekämpa
sin sinnesrörelse fortfor han:

»Utan detta koketteri med ädelmod i krig, skulle vi
endast då inlåta oss på ett krig, då det verkligen vore

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0750.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free