- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
757

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde delen - 25

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tf 757 ~

länge tyst med hufvudet stödt emot handen. Slutligen
utbrast han:

»Min stackars armé! Den har lidit mycket sedan
Smo-lensk. Lyckan är en fal tärna, Rapp, det har jag alltid
sagt, och nu börjar jag få känningar af det. Men gardet,
Rapp, det är ju alldeles oskadt, eller hur?»

>Ja, ers majestät», svarade adjutanten.

Napoleon stack en pastilj i munnen och såg på klockan.
Han ville icke gå till sängs igen, och för att döda tiden
frågade han vidare:

»Har man utdelat skorpor till gardesregementena?»

»Ja, ers majestät?»

»Och ris också?»

Rapp svarade, att han hade tillsagt om kejsarens
befallning om ris, men Napoleon skakade misslynt på hufvudet,
som om han betviflade, att man fullgjort hans befallning.

En kammartjänare kom in med punsch, och kejsaren
befallde honom att äfven bjuda Rapp ett glas; själf tömde
han tyst sitt glas i små klunkar.

»Jag har hvarken lukt eller smak», sade han och
luktade på glaset. Han hade nämligen för tillfället stark snufva.
»Jag håller på att bli trött på den här snufvan. Hvad
duger läkarekonsten till, då den inte ens kan böta en
simpel snufva? Corvisart har gifvit mig de här pastiljerna, men
de göra mig intet gagn. De förstå sig icke på att kurera
någon enda åkomma, dessa herrar läkare, och de komma
aldrig att göra det heller. Vår kropp är en mekanism för
lifvet. .för det är den inrättad, och det är hans natur.
Må man låta lifvet kurera sig själf efter behag och icke
störa dess verksamhet genom att stoppa i människan
allehanda medikamenter. Ja, vår kropp är som ett ur, som
går en viss tid, men urmakaren har icke förmåga att öppna
det och kan endast behandla det till det yttre och likasom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0761.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free