- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
768

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde delen - 27

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 7ö8 —

skränka sina iakttagelser till batteriet ensamt. Hans första
glada oeh upplifvade sinnesstämning, som väcktes vid.
anblicken af slagfältet och det rörliga lifvet på detsamma, hade
i synnerhet sedan han sett den på ängen liggande döde
soldaten utbytts mot en helt annan känsla.

Då klockan blef tio, hade redan ungefär tjugu man
burits bort ur skansen och två kanoner hade demonterats;
allt oftare slogo kulor ned i batteriet eller också flögo
projektiler med susande och h vinande läte hän öfver deras
hufvuden. Men det var som om manskapet alls icke hade
sett eller hört något af allt detta, och man hörde skratt och
skämt från alla håll.

»Hör du, din rackare!» skrek en soldat till en
förbiflygande granat, »kom inte till oss du!» Där borta vid
infanteriet kunna de hellre behöfva dig.»

»Var det någon gammal bekant till dig?» frågade en
annan artillerist skrattande en landtvärnssoldat, som bockade
sig för en kula, som kom susande.

Några soldater hade samlat sig på vallen och stodo och
sågo på det, som försiggick nedanför kullen.

»Skyttelinien är borta! »De ha’ dragit sig tillbaka!»
ropade några och pekade ut öfver vallen.

»Passa på ert arbete!» skrek en gammal underofficer
till dem. »Hafva de dragit sig tillbaka, veta de nog själfva,
hvarför de ha gjort det.»

Och han fick fatt i en af artilleristerna vid axlarna och
stötte till honom med knäet, hvaröfver de andra skrattade.

»Till kanonen numro fem! — Sluta med de där
dumheterna!» ljöd det från ett annat håll.

»På en gång. . . ett, tu, tre!» hördes de artillerister,
som riktade kanonerna, ropa i hurtig ton.

»Aj, för tusan! Den hade så när slagit af hatten på
våran herre», skrattade soldaten med röda ansiktet. »En
sådan ohöflig drummel.’»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0772.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free