Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde delen - 27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 77° —
blick senare började man komma tillbaka med bårar,
öfver-fyllda med sårade.
Projektiler af alla slag föllo nu tätt ned som hagel bland
artilleristerna uppe på kullen och kastade många af dem till
marken. Männen voro nu så ifrigt upptagna vid kanonerna,
att ingen mer hade tid att gifva akt på Peter, men ett par
gånger hände det, att man röt åt honom, att han skulle gå
ur vägen. Den lille löjtnanten, hvilkens röda kinder nu hade
fått en ännu högre färg, utdelade sina order med ännu större
viktighet, och manskapet skötte kanonerna med en vild ifver,
som visade huru öfverretade deras nerver voro; de spungo
icke längre, utan de hoppade, som om de haft fjädrar under
fötterna. Åskmolnet närmade sig nu allt mer och mer, och Peter
väntade i hvad ögonblick som helst, alt det skulle urladda
sig. Han stod bredvid en äldre officer, då den lille
löjtnanten kom skyndande och rapporterade med handen vid mössan.
»Jag har den äran att anmäla, herr öfverste, att det
bara finnes åtta krutladdningar qvar. Befaller herr öfversten,
att elden skall fortfara?»
»Kartescher!» gaf den äldre herrn kort och skarpt till
svar och såg ut öfver vallen.
I detsamma kom åter en kula, den unge löjtnanten
gaf till ett rop, gjorde en half vändning och sjönk ned till
marken som en under flykten skjuten fågel. Allt blef med
ens så märkvärdigt otydligt och dystert för Peters ögon.
Kula på kula kom nu i allt hastigare följd och slog in i
bröstvärnet, träffade artilleristerna, krossade lavetterna. Till
höger om batteriet sprungo soldater under hurrarop, men
icke framåt utan tillbaka, såsom det föreföll Peter. Då slog
en kula in i vallen just där Peter stod, och jord och grus
yrde omkring; någonting svart, till formen liknande en boll,
studsade upp i luften och hördes i detsamma träffa någon
mjuk kropp. Några landtvärnsmän, som just stodo i begrepp
att träda in i skansen, vände genast om och sprungo sin väg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
