Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde delen - 30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 7Ö4 —
hittills varat, hade icke ett enda fältslag vunnits, icke en
enda fana, kanon eller truppkår tagits. Då han såg de
närståendes nästan hopplösa min, då han hörde dem utfara
mot ryssarna för deras envisa motstånd, var det som om
han hade tryckts af maran. Fienden kunde när som helst
anfalla hans venstra flygel, spränga hans center, en på måfå
skjuten kula kunde träffa honom själf — ja, det var
omöjligt att förutse, huru detta skulle sluta.
Något senare fick han höra, att ryssarne verkligen hade
anfallit hans venstra flygel, och han genomfors af en
rysning. Hans ansikte antog ett ännu dystrare uttryck där
han utan att säga ett ord satt med nedböjdt hufvud och
armbågarna stödda mot knäna. Då trädde Berthier fram
till honom och föreslog honom att stiga till häst och rida
utefter slaktlinien för att öfvertyga sig om sakernas tillstånd.
»Hvad . . . hvad säger ni?» frågade Napoleon
tankspridd. »Ja, ja, säg till om min häst.»
Han satte sig upp i sadeln och red åt
Semenov-skoje till.
Allt efter som Napoleon kom längre bort, blef
krutröken mindre tät, och öfverallt utefter hans väg lågo
människor och hästar en och en eller högtals i pölar af blod.
Någonting så fasaväckande, en sådan mängd fallna hade
hvarken Napoleon eller hans generaler någonsin sett. Dånet
af kanonerna, som icke en enda minut hade tystnat under
tio timmar ökade det hemska i det ohyggliga skådespelet;
det var en lämplig musik till dessa »lefvande bilder».
Framkommen till höjden vid Semenovskoje såg
Napoleon genom röken hela led af uniformer, hvilkas färg var
honom obekant. De stodo i täta massor bakom
Semenovskoje och skansen, med sina gevär underhållande en
oafbruten eld. Det var icke längre en drabbning — det var
ett mördande i massa. Napoleon höll in sin häst och
hängaf sig åter åt det dystra grubbel, hvarur Berthier hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
