Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde delen - 32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 791 —
ned på jorden, den ena hade tagit af sig mössan och
sysslade ifrigt med att linda dess remmar fram och tillbaka på
fingarna, en annan gräfde upp litet torr lera, knådade ihop
den i händerna och putsade därmed sin bajonett, en
tredje spände upp och igen remmarne på sin uniform, en
fjärde drog af sig stöflaWia och drog dem på sig igen, för
hvarje gång omständligt vikande ned kragarne på dem.
Några byggde små hus af leran och andra åter flätade
småsaker af halm. Om någon blef sårad eller dödad, om
sjukbårarna kommo, om fiendens stora massor skimrade fram
genom krutröken — ingen gaf akt därpå. Men om
artilleri eller karalleri ryckte fram, om infanteritrupperna rörde
på sig, då hördes genast från alla håll uttryck af
belåtenhet. Mest ägnade man dock sin uppmärksamhet åt små
obetydliga bisaker, som alldeles icke stodo i något sammanhang
med drabbningens gång. Det var som om dessa moraliskt
utmattade människor funnit en hvila i dessa alldagliga
detaljer. En liten brun hund med högt lyftad svans visade
sig och sprang af och an genom lederna. Om plötsligt en
granat slog ned, sprang han tjutande åt sidan. Detta
hundens beteende framkallade alltid en skrattsalfva. En annan
gång kom ett artilleribatteri framkörande framför fronten af
regementet, och en af hästarne framför en ammunitionsvagn
hade snärjt in sig i draglinorna. Genast hördes det ur
lederna: »Hallå! Se upp der! Vensterhästen .... Ser ni
inte? . . . Spänn genast ifrån honom, eljest faller han.
Kan ni inte se upp bättre, edra mullvadar!» Men alla
förströelser af denna art varade blott ett flyktigt ögonblick;
folket hade redan stått i mer än åtta timmar utan att fä
något till lifs, utan att hafva något att göra, och under en
ständig fruktan för döden. De bleka och utpinade ansiktena
blefvo allt blekare och dystrare.
Lika blek och utmattad som alla de andra gick furst
Andrei af och an på ängen med händerna på ryggen. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
