- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
806

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde delen - 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 8o6 —

lyder så: »är det fördelaktigare att våga härens och Moskvas
förlust genom en drabbning eller att gifva Moskva till pris
utan någon dråbbning? Detta är den fråga, angående hvilken
jag skulle önska höra er mening.» Och härmed sköt han
åter stolen tillbaka i vrån.

Därpå begynte debatten. Bennigsen föreslog att man
på natten skulle föra trupperna från den högra till den
venstra flygeln och följande dag angripa fransmännens högra
flygel. Meningarna voro delade, man talade både för och
emot förslaget. Jermolbv, Doktorov och Rajevsky röstade
för Bennigsens förslag, men de äldre generalerna, lämnade
frågan om Moskva alldeles å sido och talade endast om den
riktning, som hären måste taga på återtåget.

»Mina herrar!» sade slutligen Kutusov, »jag kan icke
gilla grefve Bennigsens plan, ty förflyttandet af stora
truppmassor i fiendens närhet är alltid en farlig sak, en åsikt,
som bekräftas af krigshistorien. »Så, till exempel», och
härvid riktade han blicken på Bennigsen, »blef drabbningen
vid Friedland, som ni väl torde erinra er, herr grefve,
endast därigenom icke fullt afgjord, att våra trupper bytte om
ställning på allt för nära håll till fienden.»

Debatten fortsattes vidare, tidt och ofta afbruten af
pauser, och slutligen fick en och hvar klart för sig, att intet
mer återstod att säga.

Under en af dessa pauser drog Kutusov ett öfver hela
rummet hörbart, djupt andetag, som liknade en kvald suck,
och alla sågo på honom, då man trodde, att han ämnade
säga något. Efter att hafva suttit tyst ännu en stund började
han småningom, långsamt resande sig och trädande fram
till bordet :

»Välan, jag ser, att det är jag som får betala kalaset,
jag har hört edra åsikter, mina herrar, af hvilka några icke
öfverensstämma med mina. Men jag» — han dröjde litet
innan han uttalade det afgörande ordet — »i kraft af den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0810.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free