- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
807

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde delen - 2 - 3

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 8ö7 —

makt, som är mig anförtrodd af kejsaren Och fäderneslandet,
befaller jag återtåget!»

Därpå åtskildes generalerna tysta och högtidligt stämda,
som om de hade bevistat en begrafning.

3.

Grefvinnan Helena Besuchov hade kommit tillbaka till
Petersburg, men hon befann sig i en långt ifrån angenäm
belägenhet. I Petersburg hade hon att glädja sig åt den
synnerliga ynnesten af en högt uppsatt man, som intog en
af de förnämsta platserna i kejsarriket, men i Vilna hade
hon blifvit närmare bekant med en ung utländsk prins.
När hon kom tillbaka till Petersburg, befunno sig både
prinsen och ministern där, och Helena stod nu inför den
för henne ännu nya uppgiften, att fortsätta det förtroliga
förhållandet till båda, utan att kränka någondera. Hon hade
därför slagit in på en väg, som tycktes henne på intet sätt
skadlig för henne själf, och som icke heller borde inverka
störande på hennes förhållande till hennes vänner. Om hon
hade velat hålla sitt lefnadssätt hemligt och genom list
befria sig ur det obehagliga läget, skulle hon därmed hafva
fördärfvat allt, emedan hon därigenom skulle hafva bekänt
sig skyldig. Men som en verkligt storslagen ande, som kan
allt hvad den vill, ställde sig Helena i rättfärdighetens ljus
och lät alla andra stå i skuldens dunkel.

Första gången den unge prinsen gjorde henne
förebråelser, kastade hon stolt tillbaka sitt vackra hufvud, vände
sig halft om till honom och sade i en bestämd ton:

»O, hvad I män ären egoistiska och grymma! Jag har
icke väntat annat. Detta är tacken för en kvinna, som har
offrat sig för er och lider för er! Hvilken rätt har ers höghet
att fordra räkenskap öfver mina vänskapliga känslor? Den
man ni talar om har varit mer än en far för mig.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0811.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free