Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde delen - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 825 -
till hvad de sade, under det hon allt jämt med båda
händerna fasthöll hörnen af sin näsduk.
»Huru? . . . har ni icke en enda bekant i hela Moskva?»
frågade MaVra. »Då vore det bäst . . . ja kanske just här
hos oss . . . ni kunde ju få stanna här . . . herrskapet reser
bort. i
»Jag vet icke, om herrskapet tillåter det», sade
officeren med svag röst. »Fråga vår befälhafvare därborta!»
Därpå pekade han på en tjock major, som kom gående
utefter vagnsraden.
Natalia såg full af ångest på den sårade.
»Kunna icke de sårade få stanna hos oss?» frågade
hon majoren.
Denne förde leende handen till mösskärmen.
»Hvad behagar lilla mamsell?» frågade han skrattande.
Natalia upprepade sin fråga med allvarsam min.
»Åhja, hvarför icke?» svarade majoren.
Den sjuke officerens vagn jämte tio andra körde in
på gården. Natalia var synnerligen glad öfver denna
ovanliga händelse och sammanträffandet med främmande
människor och försökte att med Mavras hjälp få så många sårade
som möjligt införda på gården.
»Men vi måste dock först fråga er herr far», menade
Mavra.
»Äsch, det gör rakt ingenting, vi tränga ihop oss för
en dag i salongen och kunna sedan öfverlämna åt dem
hela den öfriga delen af våningen.»
»Men är det inte bäst, fröken, att vi fråga först ändå?»
»Nå, så skall jag väl fråga då.»
Natalia sprang in i huset och gick på tåspetsarne mot
den halföppna dörren till den lilla salongen, från hvilken
en lukt af ättika qch Hoffmans droppar utströmmade.
»Mamma», sade Natalia och kastade sig ned på knä
bredvid modern, »förlåt, att jag har väckt mamma! Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
