- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
830

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde delen - 11

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och hästar kunde knappt fås för pengar, då däremot möbler
och husgerådssaker kunde fås så godt som för intet.

I det ärevördiga, gamla rostovska huset hade man
dock föga känning af allt detta, och mången, som med
afundsjuka Ögon betraktade de forvagnar, öfver hvilka man
där förfogade, bjödo för dessa oerhördt höga summor.
Visserligen hände det, att en natt trenne af husets tjänare
försvunno, men intet blef bortstulet. Under natten kommo
soldater, skickade från sårade officerare eller själfva sårade,
hvilka släpat sig dit från angränsande hus, och bådo med
bevekande ordalag familjen, att den måtte öfverlämna
forvagnarna åt dem, så att de måtte kunna komma bort från
Moskva. Hofmästaren, till hvilken dessa böner riktades,
sade ett bestämdt nej, ehuru han beklagade de sårade, och
sade, att han icke ens vågade tala med grefven om saken.
Så sorglig än de kvarvarande sårades belägenhet var, var
det dock tydligt, att det icke skulle finnas någon möjlighet
att fä behålla de andra vagnarna, om man lämnade ifrån
sig en enda, utan man måste då lämna dem alla och till
och med ekipagen. Men de trettio for vagnarna kunde
dock icke rädda alla sårade, och under den allmänna
olyckan kunde man icke annat än i främsta rummet tänka
på sig själf och sin familj. Detta var hofmästarens åsikt.

När grefven vaknade på morgonen den i september,
gick han på tåspetsarne, för att icke störa grefvinnan, klädd
i sin sidennattrock, ut på gården. De fullastade vagnarna
stodo i ordning. Hofmästaren talade med en ung, blek
officer med förbunden arm. När han varsnade grefven, gaf
han denne en sträng blick till tecken, att han skulle
aflägsna sig.

»Är allt i ordning, Vasilitsch?» frågade grefven med
en nick i förbigående åt officeren.

»Vi kunna genast låta spänna för, ers nåd.»

»Förträffligt! Grefvinnan vaknar genast och då, fort

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0834.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free