- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
835

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde delen - 12

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 835 -

Hennes strupe snördes tillsammans af snyftningarna,
och i fruktan att förgå sig, skyndade hon raskt upp för
trappan.

Berg satt fortfarande bredvid grefvinnan och tröstade
henne, och grefven gick med pipan i handen af och an i
rummet, då Natalia med af harm förvridet ansikte som en
stormvind rusade in i rummet och gick fram till modern.

»Det är afskyvärdt! det är ovärdigt!» utropade hon.
»Det kan icke vara möjligt, att mamma har befallt det.»

Berg och grefvinnan sågo förvånade på hvarandra.

»Kära, lilla mamma, det är omöjligt! Kom hit får
mamma se hvad som sker nere på gården! Man lemnar
dem kvar.»

»Hvad går det åt dig? hvem talar du om?»

»Om de sårade! det är inte möjligt, ljlla mamma, det
vore gräsligt! nej, kära mamma, det får inte ske, snälla
mamma, förlåt mig! hvad behöfva vi alla de där sakerna?
kom hit och se ut på gården! ... O, mamma, mamma,
det får inte ske!»

Grefven stod vid fönstret och hörde på. Grefvinnan
såg på sin dotter och kastade en rådvill blick omkring sig.

»Nå ja, gör som ni vill då, jag lägger mig icke i det»,
sade hon. Därpå gick hon till grefven och sade, slående
ned ögonen: »käre vän, gör som du vill . . . jag har ju
aldrig hindrat dig att . . .»

»Ägget . . . ägget vill lära hönan värpa», sade grefven
med tårar i ögonen och omfamnade rörd sin hustru, som
förlägen gömde sitt ansikte vid hans bröst.

»Pappa, mamma, får jag säga till om det då?» frågade
Natalia. »Vi få nog med oss allt hvad vi behöfva ändå.»

Grefven nickade bifall, och Natalia skyndade genom
salen och utför trappan ned på gården.

Folket där nere. samlade sig omkring Natalia och kunde
genast icke tro sina öron, då hon gaf dem den sällsamma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0839.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free