Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde delen - 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 838 -
henne kväfde hos dem all medkänsla för fursten, ehuru de
båda höllo af honom.
»Natascha vet ännu ingenting . . . men hon skall fara
med oss», svarade Sonja.
»Säger du, att han är svårt sårad?»
Sonja nickade bekräftande. Grefvinnan omfamnade
henne och brast i tårar. »Guds vägar äro underbara!»
tänkte hon.
»Nu, mamma, är allting färdigt . . . hvar är mamma?»
frågade Natalia, som glad och rodnande af ifver i detsamma
visade sig på tröskeln till rummet. »Men hvad går åt mamma?»
»Ingenting, ingenting!»
»Nå så kom då ! »
Grefvinnan lutade sig ned öfver sin resväska för att
dölja för dottern, hur upprörd hon kände sig. Sonja slog
armarne kring Natalia och kysste henne häftigt. Natalia
såg frågande från den ena till den andra.
»Hvad går åt dig? har någonting händt?» frågade hon.
»Nej ingenting!»
»Är det något ledsamt för mig? Hvad är det?» frågade
Natalia.
Sonja suckade, men svarade inte. Grefven, Petja,
kammarjungfrurna, Mavra, Vasilitsch, betjänterna och hela den
öfriga personalen kommo in i salen. Dörrarne stängdes,
alla satte sig ned och sutto tysta några ögonblick, försjunkna
i bön.
Grefven var den förste som reste sig, han drog en
djup suck, gick fram till helgonbilden och gjorde högtidligt
korstecknet framför den. Alla följde hans exempel. Därpå
omfamnade grefven Mavra och Vasilitsch, som skulle
kvarstanna i Moskva för att vakta huset, och under det dessa
kysste honom på handen, klappade han dem på ryggen
och sade med af rörelse otydlig röst några vänliga, tröstande
ord. Grefvinnan gick in i bönrummet och där fann Sonja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
