- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
860

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde delen - 20

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 86o —

20.

Omkring klockan nio på morgonen, då trupperna redan
börjat tåga genom staden, kom ej någon mera för att
erhålla grefvens befallningar. Alla, som det kunde, flydde,
och de, som kvarstannade, afgjorde själfva, hvad de hade
att göra. Grefven hade sagt till om hästar för att fara till
Sokolniki och satt gulblek och tyst i sitt kabinett.

Polismästaren, som lyckligt hade undkommit folkmassan,
och en adjutant, som kom för att anmäla, att hästarne redan
voro i ordning, trädde samtidigt in i kabinettet. Båda voro
bleka, och polismästaren rapporterade, att utanför palatset
en stor människomassa hade samlat sig, som önskade tala
med honom.

Rostoptschin gaf honom icke något svar, men han reste
sig, begaf sig med snabba steg ut i sin praktfulla salong
och gick mot balkongdörrarna, men ändrade sig och gick
fram till ett fönster, från hvilket han hade en öfverblick
öfver massan. Den långe garfveriarbetaren stod i främsta
ledet och talade med upphetsad min och lifliga åtbörder.
Den blödande smeden med de dystra dragen stod bredvid
honom. Genom de stängda fönsterna hördes ett vildt
virrvarr af röster.

»Är vagnen framme?» frågade Rostoptschin.

»Ja, ers excellens!» svarade adjutanten.

»Hvad vill folket?» frågade han polismästaren.

»De säga, att de vilja på er befallning gå emot
fransmännen, och de skrika äfven något om förräderi. De äro
alldeles ursinniga, ers excellens. Jag har med knapp nöd
undkommit dem. Tillåter ni, att jag föreslår . . .»

»Gå er väg, jag vet själf hvad jag har att göra!» skrek
Rostoptschin vresigt.

»Hit hafva de nu bragt Ryssland och mig», tänkte
han. Liksom ofta fallet är med hetsiga människor, kände

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0864.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free