- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
866

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde delen - 20 - 21

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

pi|il 866 —

I detsamma Vereschtschagin föll till marken och den
ursinniga hopen kastade sig öfver honom bleknade
Rostoptschin plötsligt och gick med hastiga steg in i den korridor,
som ledde till bottenvåningen i stället för. att begifva sig
till den vid bakporten väntande vagnen. Hans tänder
skallrade, som om han haft frossa*

»Nej, ers excellens, icke ditåt —p kom den här vägen!»
ropade en betjänt bakom honom med darrande röst.

Rostoptschin var icke i stånd att yttra ett ord till
svar, utan vände och gick mekaniskt åt det håll betjänten
antydt åt honom. Vagnen stod vid baktrappan, på andra
sidan om det stora palatset, men ända hit hördes massans
tjut och skrän. Grefve Rostoptschin satte sig hastigt i vagnen
och befallde kusken att köra till hans egendom utanför
staden, i Sokolniki. När han icke längre hörde ropen,
greps han af ånger.

»En folkmassa är något gräsligt och vidrigt», tänkte
han, »den är liksom en hop vargar — man kan icke
tillfredsställa den annat än med en bit kött!»

»Herr grefve, Gud står öfver oss båda!» Han tyckte
sig åter höra dessa Vereschtschagins ord, och det gick en
iskall kåre utefter hans rygg. Men det gick snart öfver,
och grefve Rostoptschin log föraktligt åt sig själf. »Jag har
andra plikter», tänkte han, »ännu mycket större offer måste
bringas det allmännas väl. Vereschtschagin var en
förrädare, som icke fick blifva ostraffad, och jag har slagit två
flugor i en smäll- jag har gifvit ett offer till folkets lugnande
och straffat en skurk.»

21.

Klockan fyra eftermiddagen intågade Murats trupper i
staden. I spetsen red en afdelning husarer, och bakom
den kom konungen af Neapel med sin talrika svit.

Framkommen till Arbatskaja-torget höll han stilla för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0870.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free