- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
878

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde delen - 24

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

pi|il 878 —

det där för en dum idé af dem att gräfva ned sig ute på
stepperna, då vi fransmän äro här i Moskva. Tänk så
mycket trefligt de gått miste om! Era bönder, det är en annan
sak, men ni, bildade människor, ni borde väl känna oss
bättre. Vi ha intagit Wien, Berlin, Madrid, Neapel, Rom,
Warschau — kort sagdt alla hufvudstäder i hela världen.
Man är rädd för oss, men man tycker om oss också. Och
kejsaren sedan . . J»

Peter afbröt honom tvärt och upprepade: »Kejsaren?
Har kejsaren redan ...»

Men kaptenen afbröt honom lika tvärt och sade:

»Kejsaren — han är ädelmodet, nåden, mildheten,
lagen, snillet i en och samma person. Ja, sådan är
kejsaren, så sannt jag är kapten Ramballe, som sitter här.
Och ändå, sådan som ni nu ser mig, var jag för bara åtta
år sedan hans fiende. Min fader var emigrant . . . men
kejsaren har besegrat mig. Jag kunde icke stå emot
anblicken af den storhet och den ära han förvärfvade åt
Frankrike, när jag begrep hvad han sträfvade efter, när jag såg,
att han beredde åt oss ett läger på lagrar. Ja, han är den
störste man, som någonsin har funnits, och som någonsin
skall komma.

»Är han i Moskva?» frågade Peter tveksamt.

»Nej, han håller sitt intåg i morgon», svarade kaptenen.
»Men hvarför är ni så nedstämd?»

Petér gaf icke ett ord till svar; äfven kaptenens
deltagande var honom obehagligt.

»På min ära känner jag icke en liflig vänskap för er
äfven bortsedt från hvad jag har att tacka er för. Kan jag
icke göra någonting för eder? Förfoga fritt öfver mig . . .
i lif och död!»

»Jag tackar er», sade Peter.

Därpå berättade fransmannen om sina förfäder och sin
barndom, hvarvid ma pauvre mère naturligtvis spelade en stor rol.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0882.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free