- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
895

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde delen - 28

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 895 -

gruppen. En af dem, en småväxt karl med lifliga rörelser,
bar en blå kappa, som hölls tillsamman genom ett rep, var
barfotad och bar mössa på hufvudet. Den andra, som
isynnerhet tilldrog sig Peters uppmärksamhet, var en lång mager
karl med ett fånigt ansiktsuttryck och långsamma rörelser.
Denne bar en friskappa, blåa benkläder och stora trasiga
ryttarstöflar. Den lille,med de bara fötterna gick fram till
armeniern, sade några ord och grep efter den gamles fötter.
Denne drog. hastigt af sig stöflarna. Den andre blef stående
med händerna i fickan framför den vackra armeniskan och
stirrade på henne utan att säga ett ord.

»Se här, tag barnet!» sade Peter och räckte flickan
hastigt och med en befallande åtbörd åt den gamla kvinnan.
»För henne till hennes föräldrar», tillade han, satte den
skrikande flickan på marken och vände sig om mot
fransmännen och den armeniska familjen. Den gamle satt där
redan barfota, och den lille fransmannen var i färd med att
taga på sig hans stöflar. Men Peters uppmärksamhet var
helt upptagen af fransmannen i friskappan, som i detta
ögonblick långsamt närmade sig den yngre kvinnan, tog
händerna ur fickorna och sträckte ut dem mot hennes hals.

Den vackra armeniskan satt fortfarande lika orörlig och
tycktes icke märka hvad fransmannens afsikt var. Innan
Peter hade tillryggalagt de två steg, som skilde honom från
gruppen, hade det redan lyckats den långe marodören i
friskappan att slita ifrån henne hennes halskedja. Den unga
kvinnan for med händerna åt halsen och höjde ett
genomträngande rop.

»Låt denna kvinna vara i fred!» ropade Peter
ursinnig, fattade soldaten i axlarna och stötte honom åt sidan.
Denne föll omkull, reste sig åter och sprang därifrån, men
hans kamrat drog sin sabel och gick hotande mot Peter.

»Sakta, vackert t- inga dumheter!» skrek han.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0899.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free