- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
931

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte delen - 10 - 11

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 93i —

»Hvarest togo de fast er?» frågade mannen.

»Vid ett brandställe ... de togo mig för en
mordbrännare och gjorde kort process med mig.»

»Ja, så är det: domen blir vind, när domaren är blind.
Men e/Ur regn så sir idl skiner solen b lid t.»

Mannen som var kosack och hette Platon Karatajev,
hade blifvit soldat för att icke en af hans bröder, som var
gift och hade manga barn, skulle behöfva taga på sig
soldatrocken. Han var af en mild och godlynt natur, alltid
färdig att trösta och hjälpa andra och ägde en outtömlig
skatt af vanligen rimmade ordspråk och sederegler, som
ofta träffande belyste de sanningar han velat uttala.

11.

Då prinsessan Maria fick Köra af Rostov, att hennes
broder befann sig i Jarozlav beslöt hon genast att jämte sin
lille brorson fara dit. Efter en nära två veckors lång färd
stadnade slutligen vagnen utanför ett hus, på hvars trappa
stodo flere människor. Prinsessan sprang hastigt uppför
trappan och kom in i en tambur, hvarest grefven och
grefvinnan Rostov mötte och välkomnade henne. Efter de
långa och omständliga hälsningsceremonierna och mycket tal
hit och dit om hennes resa och de senaste nyheterna från
kriget, frågade prinsessan, afbrytande det, som hon tyckte,
onödiga och hjärtlösa samtalet:

»Hvarest är han?»

»Där — Natascha är hos honom», svarade Sonja.

Då hördes plötsligt hastiga steg, prinsessan såg upp
och blef varse Natascha. Hon skyndade henne till mötes,
och i det hon innerligt omfamnade henne, lät hon sina
tårar få fritt lopp.

»Kom Maria, kom till honom!» sade Natascha och
förde prinsessan in i det angränsande rummet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0935.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free