Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte delen - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—- ioo949 —
sina hjältedater bad honom och nästan pockade på att få
fyra tusen francs, som öfversten skulle skicka till hustru och
barn. Peter sade till sin egen förvåning nej. Men däremot
måste han rent af använda list för att förmå en annan
fånge, en anspråkslös och sympatisk italienare, att taga mot
en summa penningar, som denne behöfde, men hvarom han
icke hade bedt Peter.
Kriget, Moskvas brand och hans hustrus extravaganta
lefnadssätt hade ådragit Peter enorma förluster. Om han
betalade Helenas kolossala skulder och återuppbyggde sitt
brunna palats i Moskva, skulle hans inkomster förminskas
med tre fjärdedelar, men likväl beslöt han sig för
bådadera. För att ordna allt detta beslöt han att resa till Moskva
och Petersburg.
I slutet af januari anlände han till Moskva, hvarest
han af alla sina bekanta i den på nytt uppblomstrande
staden mottogs med oförställd glädje. Då han hörde, att
prinsessan Maria befann sig i staden, for han genast till
henne.
I ett litet rum, som upplystes af ett enda vaxljus satt
prinsessan i sällskap med ett svartkläddt fruntimmer, som
Peter tog för en sällskapsdam. Prinsessan kom honom raskt
till mötes och räckte honom handen.
»Jag lyckönskar er till er räddning», sade hon. »Det
gladde mig mycket, när jag hörde, att ni var räddad . . .
det var den enda glada underrättelsen på en lång tid.»
Under det hon talade, höll hon ögonen fästa på det
andra fruntimret med ett uttryck af oro, som förvånade Peter.
»Jag trodde, att furst Andrei hade stupat», sade Peter.
»Först samma dag jag befriades fick jag höra, att han hade
blifvit förd till Rostovs och dött hos dem. Hvilken
förunderlig ödets skickelse!»
Peter talade fort och lifligt. Då han råkade se på
sällskapsdamen, mötte han hennes vänliga, intresserade blick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
