Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte delen - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
951
själf obekanta hemligheten. Han ville dölja sin
sinnesrörelse, men ju mer han bemödade sig, desto tydligare blef
det för dem alla tre, att han älskade henne. Han vågade
på länge icke tilltala henne, och hvarje gång deras ögon
råkade mötas, lade sig en ännu djupare rodnad öfver hans
ansikte.
»Hon har följt med mig som min gäst», sade
prinsessan. »Grefven och grefvinnan komma efter om några
dagar. Natalia måste rådfråga läkare, och man har nästan
med våld skickat henne hit.»
»Finnes det väl nu en enda familj, som icke har
anledning till sorg?» anmärkte Peter, vändande sig till Natalia.
»Hvad skall jag kunna säga för att trösta er? Hvarför
måste en så präktig ung man, så full af kraft och
lifs-lust dö?»
»Ja, det är svårt att lefva utan tro i dessa dagar»,
inföll prinsessan.
»Ja, det är alldeles sant», bekräftade Peter.
»Hvarför?» frågade Natalia, i det hon forskande såg
på Peter.
»Huru kan du fråga?» tog prinsessan till orda i hans
ställe. »Ensamt tanken på, hvad som väntar oss på andra
sidan grafven ...»
Natalia såg fortfarande frågande på Peter, och därför
tillade denne:
»Emedan blott den människa, som tror på Gud, kan
uthärda en sådan förlust, som ni lidit.»
Natalia ämnade säga något, men Peter vände sig till
Maria med en fråga om hans väns sista dagar. Hans
förlägenhet hade nu nästan helt och hållet försvunnit, men
han kände, att på samma gång också hans hittillsvarande
frihet försvann; han kände, att hvart och ett af hans ord
och hvar och en af hans handlingar nu voro hänskjutna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
