Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte delen - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—- ioo954 —
ringarna ur deras öron. Då kom en patrull, och alla, som
icke plundrade, blefvo fängslade —jag också.»
»Men ni talar bestämdt inte om allt för oss», sade
Natalia, »ni har helt säkert . . . gjort något godt.»
Utan att af hennes fråga låta förleda sig att tala om
hvad han uträttat, fortsatte Peter sin berättelse. När han
talade om afrättningen, ville han gå förbi de hemska
detaljerna, men Natalia bad, att han icke skulle gå förbi något.
Äfven berättade han för dem om Karatajev.
Man hade spisat och stigit upp från bordet. Peter
gick af och an i rummet, medan Natalia alltjämt följde
honom med sina blickar. Med den mest spända
uppmärksamhet, med det mest lifliga intresse lyssnade hon till hans
ord och tyckte sig fatta alla hans innersta hemliga tankar,
och Peter, som såg allt detta, kände lifligt den njutning en
man erfar af att den kvinna han älskar ägnar sin
uppmärksamhet åt hvad han har att säga henne.
Prinsessan Maria såg, att Peter och Natalia möjligen
skulle kunna älska hvarandra och blifva lyckliga med
hvarandra, och denna tanke,’ som nu för första gången sprang
upp hos henne, fyllde henne med glädje. Klockan var tre
på natten, och betjänterna kommo in med sömniga och
surmulna ansikten för att ersätta de nedbrända ljusen med
nya, men ingen lade märke till dem. Ännu talade Peter,
och fortfarande strålade Natalias klara ögon honom till mötes,
då han såg på henne.
»Man talar om olyckor och lidanden», sade Peter, »men
om man i detta ögonblick skulle säga mig: Vill du blifva
sådan, som du var före din fångenskap, eller ännu en gång
genomgå allt hvad du upplefvat som fånge? så skulle jag
genast svara: Låt mig fä fångenskapen och hästköttet. Vi
tro, att allt är förloradt, när vi kommit ur de vanliga
hjulspåren, men då först böljar något nytt, något godt. Så länge
lif finnes, finnes också lycka. Vi hafva ännu mycket, mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
