- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
957

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte delen - 6

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

~ 957 ~

Peters alla intressen nu voro koncentrerade i detta hus, hade
de dock snart uttömt alla ämnen, som intresserade dem,
hvarför samtalet ibland afstannade. Maria och Natalia sågo på
hvarandra småleende; de väntade, att han skulle bryta upp.
Peter märkte detta, men kunde ändå icke besluta sig för att gå.

Prinsessan Maria var den första, som reste sig, hon
klagade öfver migrän och tog afsked.

»Ni reser alltså till Petersburg i morgon?» frågade hon.

»Nej, visst inte!» utbrast Peter förvånad och nästan som
om han kände sig förolämpad. »Till Petersburg? Ja, nog
skall jag fara dit, men jag tar inte afsked än . . . jag kommer
tillbaka hit för att fråga, om damerna ha några uppdrag åt
mig», sade han, stående framför prinsessan, men utan att
ännu göra någon min att gå.

Natalia räckte honom handen och lämnade rummet. I
stället för att följa henne slog sig prinsessan ner i en länstol
och såg allvarsamt och uppmärksamt på Peter med sina
sorgsna, milda ögon. Hennes trötthet hade nu alldeles
försvunnit; hon drog en djup suck, som om hon förberedde sig
på ett långt samtal. Peter, som, sedan Natalia aflägsnat
sig, återfunnit sin själfbehärskning, flyttade med nervös
liflighet sin stol närmare intill henne.

»Jag önskar tala med er, prinsessa», sade han till svar
på hennes frågande blick. »Hjälp mig! Hvad skall jag göra?
Kan jag hoppas, prinsessa ? Jag vet allt . . . jag vet, att jag
icke är henne värdig, vjag vet, att det nu är omöjligt att tala
med henne, men jag skulle vilja vara hennes broder, nej,
icke det . . . jag kan icke ...» Han satt tyst en stund,
farande med handen öfver ansiktet. »Ser ni», fortfor han
med tydlig ansträngning, »jag vet icke, huru länge jag har
älskat henne, men i hela mitt lif har jag älskat endast
henne och kan inte tänka mig mitt lif utan henne. Jag
vågar icke nu anhålla om hennes" hand, men tanken, att
hon möjligen skulle kunna bli min, men att jag kunde låta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0961.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free