- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
961

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte delen - 8

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

—- ioo61 —

8.

Från och med Peters första besök hade en stor
förändring försiggått med Natalia. Det var som om någonting
nytt, äfven för henne själf obekant, hade vaknat i hennes
själ. Hennes ansikte, hennes gång, hennes blick, hennes
röst, allt hade plötsligt blifvit annorlunda. En för henne
själf öfverraskande lifskraft och hoppet om kommande lycka
pockade på att tillfredsställas. Uon klagade icke längre
öfver sitt öde, hon talade icke mer om den gångna tiden,
utan uppgjorde ljusa planer för framtiden. Hon talade föga
om Peter, men när prinsessan Maria nämnde hans namn,
flammade den på länge slocknade glansen i hennes ögon
upp igen.

Maria lade med förvåning märke till denna förändring
hos sin väninna, och när anledningen därtill blef henne klar,
harmades hon på henne.

»Har hon verkligen så litet älskat Andrei, att hon
kunnat så hastigt glömma honom?» tänkte hon, men i
Na-talias närvaro försvann hela hennes misslynthet.

Den nyvaknade lefnadslusten hos Natalia var tydligen
så oemotståndlig, att prinssesan Maria icke kunde förmå sig
att vredgas på henne. När Maria den kvällen, då hon
hade haft sitt samtal med Peter, gick in i sitt rum, kom
Natalia henne till mötes.

»Har han förklarat sig? Säg, Maria, har han det?»
upprepade hon, och ett uttryck af glädje men också på
samma gång lika som en bön om förlåtelse för denna hennes
glädje låg öfver hennes ansikte.

»Jag tänkte lyssna vid dörren, men jag gjorde det inte,
då jag visste, att du skulle säga mig allt.»

Så älsklig och rörande Natalias blick än var, kände sig
prinsessan Maria dock i första ögonblicket för sin broders
skull och vid minnet af hans kärlek kränkt af hennes ord.

Krig och jrtd. 61

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0965.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free