Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—- ioo973 —
som hos Nikolai. Han tyckte icke om att ha många lifegna
tjänare vid gården, utan ansåg dem endast som onyttiga
parasiter, men om han nödgades bestraffa någon af dem,
var han så obeslutsam, att han frågade alla i huset om råd,
huru han skulle göra, och om det var honom möjligt att
låta en af dessa Hustjänare gå ut som rekryt i stället för en
bonde, gjorde han det gerna. I fråga om alla sina åtgärder med
afseende på bönderna hyste han däremot aldrig det ringaste
tvifvel, då han visste, att han med ytterst få undantag hade
att glädja sig åt bifall af de fleste i hvad han företog sig.
Om någonting hade misslyckats eller någon
oordentlig-het stötte hans ögon, brukade han förtrytsamt fara ut mot
»vårt ryska folk» och inbillade sig, att han icke kunde
fördraga bönderna, men ändå älskade han af hela sitt hjärta
detta »vårt ryska folk».
Prinsessan Maria blef svartsjuk på denna hans kärlek
till bönderna och beklagade, att hon icke kunde dela den;
hon kunde hvarken fatta den glädje eller den förtrytelse som
han hämtade ur denna för henne främmande värld. Hon
kunde icke begripa, hvarför han var så lycklig, när han vid
sådden eller skörden kom hem från fältet för att dricka te
med henne, sedan han tillbragt hela morgonen ända från
dagbräckningen ute i det fria. Ännu mindre kunde hon
begripa, hvarför han, som hade så godt hjärta och visade
sig så villig att efterkomma alla hennes önskningar, kunde
blifva alldeles utom sig, om hon framförde till honom några
gamla bondgummors begäran att fä ledigt från arbetet och
hvarför han, hennes gode Nikolai, hårdnackadt vägrade detta
och i sträf ton bad henne icke blanda sig i saker, som hon
icke förstod. Hon kände med sig, att han lefde i en
särskild värld, som han passioneradt älskade, en värld med
egendomliga lagar, som hon icke begrep.
Om hon någon gång talade med honom om allt det goda
han gjorde för sina lifegna, svarade han vresigt: »Alldeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
