- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
981

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog - 5

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

—- ioo981 —

»Du kan inte föreställa dig, huru olycklig och ensam
jag känner mig, när du är sà här.»

»Men, Maria, hvad dumheter! Skäms du inte!» sade
han belåtet.

»Det förefaller mig alltid, att du inte kan älska mig, därför
att jag är sä ful. Och i synnerhet nu, när jag ser ut sä här...»

»Hvad du är lustig! Det är inte skönheten, som gör en
människa älskvärd, utan älskvärdheten, som gör henne skön.
Det är ett annat slags kvinnor, som man tycker om för
deras skönhets skull. Men älskar man då sin hustru?
Icke jag. Men =— jag vet inte, huru jag skall uttiycka
det — om du inte är hos mig eller om det så mycket
som springer en katt mellan oss, duger jag till ingenting.
Älskar jag kanske mitt finger? Alldeles icke, men försök
att skära af det!»

»Nej, så känner jag det inte, men jag förstär dig ändå.
Du är alltså inte ond på mig?»

»Jo, förskräckligt ond!» sade han skrattande. Därpå
steg han upp, strök tillbaka hennes hår och började gä af
och an i rummet.

»Vet du, hvad jag har tänkt på?» sade han. Och
sedan de nu blifvit försonade, började han genast tänka
högt i hennes närvaro. Han frågade icke efter, om hon
var villig att höra på honom, det var honom alldeles
likgiltigt. Han hade för afsikt att öfvertala Peter att stanna
kvar till våren.

Maria hörde honom, gjorde en anmärkning och började
att ä sin sida tänka högt. Hennes tankar voro hos barnen.

»Huru det kvinliga redan sticker fram hos henne!»
sade hon på franska, pekande på lilla Natalia. »Ni
förebrår oss kvinnor, att vi inte ä’ logiska, men, ser du, så
här lyder vår logik: Jag säger: ’Pappa vill sofva!’ och
hon svarar: ’Nej, han skrattar!’ Och hon har rätt», sade
grefvinnan Maria med ett lyckligt leende.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0985.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free