- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
983

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog - 6

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

—- ioo983 —

hennes man återvände från en resa, när ett af barnen
tillfrisknade efter en sjukdom, eller när hon talade med
prinsessan Maria om furst Andrei äfvensom vid de få tillfällen,
då något förmådde henne att sjunga. Med sin man talade
hon aldrig om furst Andrei för att icke väcka hans
svartsjuka. Men i dessa sällsynta fall, då den gamla elden åter
glimmade fram, var hon ännu mer älsklig "och tjusande
än förut.

Hon vistades jämte sin man än i Moskva, än i
Peters-.burg, än på det lilla godset bredvid Moskva, och än hos sin
moder, det vill säga hos Nikolai. I societeten såg man
sällan till den unga grefvinnan Besuchov, och de, som
träffade tillsammans med henne ute i världen, hade föga nöje
däraf. Hon var icke gladlynt och älskvärd som förr, och
alla, som hade känt henne före hennes äktenskap, kunde
icke nog förundra sig öfver den förändring, som försiggått
med henne. Endast gamla grefvinnan insåg med en moders
skarpa blick, att den forna yra lifligheten skulle lägga sig,
då hon fick man och barn att pyssla om; hon hade också
alltid upprepat, att Natalia skulle blifva ett mönster för en
maka och moder. »Men hon låter sin kärlek till man och
barn gå ända till öfverdrift», sade hennes mor.

Natalia följde icke den gyllene regel, som i synnerhet
fransmännen iakttaga, nämligen att en hustru icke får vårdslösa
sin person och försumma sina talanger, utan bör ännu mer än
i sina flickår gifva akt på sitt yttre och lika ifrigt söka
behaga sin man efter som före deras bröllop. Tvärtom lät
hon allt fara, som förut utgjort hennes tjusningskraft, hvaraf
sången var det förnämsta, hon ägnade ingen uppmärksamhet
vare sig åt sitt sätt, sitt tal eller sin toalett. Hon kände,
att de behag, som den kvinnliga instinkten lärt henne att
utveckla, nu skulle vara en löjlighet i hennes mans ögon;
hon hade ju från första ögonblicket gifvit sig åt honom hel
och hållen med hela sin själ, i hvilken icke en enda vrå

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0987.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free