- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
994

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog - 8 - 9

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 95 2 —

sig att göra henne tillfreds. Endast någon enda gång hände
det, att en flyktig blick eller ett sorgset leende, som
vexlades mellan Nikolai, Maria, Peter och Natalia, sade, att
de voro medvetna om hennes tillstånd, att hon hade fyllt
sin uppgift i lifvet, att det som ännu fanns synligt hos henne
icke var hela hennes väsen, och att de alla en gång skulle
blifva som denna beklagansvärda varelse, som fordom varit
lika så lefnadsglad som de. »Memento mor i!» sade dessa
blickar.

Endast mycket elaka eller mycket inskränkta människor
och barnen begrepo icke detta och höllo sig på afstånd från
henne.

9.

När Peter och Natalia kommo in i gamla grefvinnans
rum, satt hon just och tillfredsställde sitt behof at
intellektuell verksamhet genom att lägga en grande patience, och
Peter kom därför olägligt.

»Du har låtit vänta på dig länge, min käre Peter»,
sade hon. »Nå, Gud vare lof för att du ändå kom till sist!
Tack för att du har tänkt på mig!»

Först när hon slutat patiencen, såg hon på hans
gåfvor. Peter förärade henne ett dyrbart och vackert arbetadt
kortfodral, en ljusblå kopp af Sèvres-porslin samt en
guldsnusdosa med grefvens porträtt, som Peter hade beställt i
Petersburg af en miniatyrmålare, emedan grefvinnan länge
hade önskat sig ett sådant. För stunden kände hon icke
något behof att gråta, och därför betraktade hon porträttet
med likgiltiga blickar.

»Tack, kära du!» sade hon i sin vanliga ton, »men det
bästa af allt är ändå, att du är här tillbaka igen. Det var
ju alldeles oerhördt . . . alldeles som om du skulle ha
grundligt bannat upp din hustru! Hon har varit rakt som
vansinnig . . . ingenting har hon sett och ingenting har hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0998.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free