- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
995

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog - 9

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

—- ioo995 —

sagt. Ser du Anna», sade hon till gamla fru Bjelov,
»hvilket kortfodral min son har skänkt mig!»

Gumman Bjelov prisade gåfvan och var förtjust öfver
sitt klädningstyg.

På aftonen samlade sig alla de äldre för att dricka te
tillsammans. Från rummet bredvid hörde man ljudet af
barnens och deras vårdarinnors röster. Nikolai satte sig
framme vid brasan vid ett litet bord, där teet serverades
honom. Denissov, hvilkens hår redan var till hälften
grånadt, satt med uppknäppt uniformsrock bredvid grefvinnan
Maria. Peter satt mellan sin hustru och gamla grefvinnan
och sökte underhålla den senare genom sina berättelser om
hennes jämnåriga och bekanta, hvilka en gång bildade en
glänsande krets, men nu voro förströdda nästan öfver hela
världen och skördade hvad de en gång i lifvet utsått. Af
Peters liflighet märkte Natalia, att hans resa hade varit
mycket angenäm, och att han hade lust att tala om mycket,
som han icke vågade beröra i gamla grefvinnans närvaro.
Denissov, som icke begrep denna Peters hänsynsfullhet och
som mycket intresserade sig för hvad som hände i
Petersburg, frågade honom ifrigt efter nyheter på det politiska
området. , Peter lät förleda sig ibland och började berätta, men
Nikolai och Natalia förde honom alltid tillbaka till hans förra
ämne, som var af intresse för gamla grefvinnan.

»Färdigt! Färdigt!» ropade lilla Natalias jublande röst
i rummet bredvid.

»O, hvilken härlig musik att fä höra barnen igen!» sade
Peter leende.

»Sannolikt har Anna Makarovna gjort en råtta af en
näsduk åt dem igen», sade grefvinnan Maria.

»O, den måste jag se!» sade Peter springande upp.
»Vet du, Natalia, hvarför jag så mycket älskar att höra den
här musiken ? Jo, det var den, som först sade mig, att här
allt stod väl till. Då jag kom åkande i dag, blef jag allt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0999.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free