Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog - 9 - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
U fi| —
mer och mer ängslig till mods, ju närmare jag kom. Men
när jag kom in i förstugan, hörde jag barnéfi skratta af
hjärtans lust, och då visste jag, att allt stod väl till.»
»Det samma har jag också erfarit», sade Nikolai.
Peter gick in till barnen, och nu blef deras jubel ännu
mera bullersamt.
»Se så, Anna Makarovna», hörde man Peter säga, »kom
hit och ställ er här midt i rummet, och så på kommando . . .
när jag säger ’tre’ . . . ställ er där! Pass upp nu . . . ett. . .
tu ...» sade Peter, och det blef alldeles tyst . . .»tre!»
utropade han, och nu höjde barnskaran skallande jubelrop.
»En gång till! En gång till!» hördes de ifrigt bedja
om hvarandra.
De ville att näsduksråttan skulle hoppa mera, så skrämda
de än blefvo af henne.
4.
En stund senare kommo barnen in för att säga god
natt. Äfven Desalles hviskade till sin lärjunge, lille furst
Nikolai Bolkonski, att det var tid att gå till sängs.
»Nej, herr Desalles, jag skall be tant Maria om
till-låtelse att få stanna kvar här en stund till», hviskade
Nikolai tillbaka. »Snälla tant, får jag stanna här bara en liten
stund till?» frågade han bedjande, och lians ögon strålade
af ifver.
»Då du är här, kan han inte slita sig lös härifrån»,
sade grefvinnan Maria till Peter.
»Jag skall själf föra honom till er om en stund, herr
Desalles», sade Peter och räckte schweizaren handen. »Vi
ha ju inte fått språka något med hvarandra, du och jag»,
sade han till den lille Nikolai, och vändande sig till
grefvinnan Maria tillade han: »Hvad han har blifvit lik
honom!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
