Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— IOOI —
hon dock sitt ändamål därmed; samtalet kom ånyo i gång,
och tonen var icke längre fiendtlig. Då man steg upp för
att begifva sig till supén, lcom den lille Nikolai blek men
med strålande ögon fram till Peter.
»Onkel Peter ... om . . . om pappa lefde.* &n . . .
skulle han hålla med onkel?» frågade han.
Peter förstod genast, hvilket inveckladt och svårt
tankearbete måtte hafva utförts af denna lilla hjärna under deras
samtal, och han ångrade, att han hade låtit honom stanna kvar.
»Jag tror det», svarade han dröjande och lämnade
rummet.
Gossen märkte först nu den skada han åstadkommit på
skrifbordet.
»Förlåt mig, onkel Nikolai», sade han.
»Godt, godt»,’ sade denne, med möda läggande band
på sin vrede och kastade styckena af de sönderbrutna
pennorna och lackstängerna under bordet. »Du hade inte bort
få stanna här.»
Krig och fred. 64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
